Skolval del 2

Efter att ha tittat igenom rapporten "Måluppfyllelse för döva och hörselskadade" och sedan tittat på SPSM's årsredovisning så är jag ännu säkrare på att SPSM's verksamhet och budgetfördelning måste förändras för idag får man inte valuta för pengarna och pengarna är inte demokratiskt fördelade.
Om jag läser siffrorna rätt så finns det idag ca 4000 barn i skolålder med varierande hörselnedsättning. Av dessa har ca hälften en lägre grad av hörselnedsättning vilket gör att det återstår ca 2000 barn med medelhög till mycket hög nedsättning/döv.
Av dessa 2000 barn går ca 500 på specialskola, 350-400 i hörselklass och 1100-1200 individplacerade (nu räknar vi alltså endast barn med medelsvår eller svårare hörselnedsättning, de flesta med lägre hörselnedsättning går i "vanlig" skola).
Tittar man på de betyg som uppnåtts för de olika grupperna så är det ju svårt att dra några omedelbara slutsatser p g a skillnaden i hörselnedsättning/övriga handikapp mellan skolformerna men om man gör en del anpassningar för detta som t ex att man tar bort de sämsta 40% hos specialskolorna och antar att dessa har flerhandikapp eller andra inlärningssvårighet och sedan justerar för graden av hörselnedsättning så kommer i alla fall jag fram till att ett barn med medelhög hörselnedsättning har utsikter att få ungefär samma betyg i samtliga skolformer, och det är ju bra, om det inte vore för det faktum att eleverna i specialskolan kostar (om jag läser siffrorna rätt) ca 700,000:-/läsår och elev medan en vanlig elev på en kommunal skola ligger runt 80,000:-.
Än en gång pekar siffrorna mot att specialskolorna misslyckats med sitt uppdrag och ser man på betygen så verkar det som om man misslyckats mer med pojkar än med flickor vilket skulle kunna utmynna i slutsatsen att 80,000:- för en pojke i vanlig skola ger mer än 700,000:- för en pojke med motsvarande hörselnedsättning i en specialskola. Livet är säkert inte så enkelt men för mig är det skrämmande att inte specialskolan lyckas bättre. Än en gång så tror jag att lösningen ligger i att koncentrera specialskolans resurser till de 30-40% av Sveriges hörselskadade som har ytterligare handikapp/inlärningssvårigheter och satsa resten av pengarna på andra skolformer i form av individbaserade bidrag och kanske även till att skapa språkklasser på kommunal/regional nivå där 2-5 elever med hörselnedsättning går i vanliga skolor (kanske lite som Alviksskolan) där man håller full studietakt, konkurrerar med alla andra elever på deras villkor men har extra stöd i form av resurspersonal, teckenspråksundervisning för de som vill ha det, mindre klasser och anpassade lokaler.
Lägger man ihop SPSM's resurser som frigörs av att man minskar specialskolorna till mindre än hälften, med existerande kommunala bidrag och andra intäkter så borde det göra att ALLA barn med minst medelstor hörselnedsättning, och inte som idag en minoritet, skulle få en vettig anpassad skolgång i omedelbar eller relativ närhet till sitt hem.

Resurserna inom skolan måste fördelas bättre

Efter avslutningen på dagis inser jag att nästa år så står S där för sista gången innan skolan börjar och återigen kommer tankarna om vilken skola man ska välja och vilka resurser som kan finnas tillgängliga. Och än en gång frågar jag mig varför de statliga pengar som finns för hörselskadade barn inte kan fördelas till barnen som skolpengen och inte idag till speciella institutioner.
Studerar man studieresultaten för specialskolorna i den senaste utvärderingen så står det klart att man inte lyckats med sitt uppdrag i min mening. Man har genomgående lägre studieresultat på specialskolorna än för integrerade elever trots större resurser och längre studietid. Detta förklaras till viss del med att man har en del elever med flerhandikapp och stora behov men kanske är problemet just detta. Ska inte just dessa barn med särskilt stora behov och flerhandikapp gå i en skola som är helt och hållet anpassad till dessa elever med lärare, lokaler, pedagogik och teknik som stödjer dessa till fullo och kan man inte sedan ta resterande pengar som specialskolorna får av staten och fördela dem som handikappeng till samtliga hörselskadade så att de kan användas till lokalanpassningar, mindre klasser, fortbildning etc i den lokala skolan. Det verkar ju ändå som en majoritet väljer integrerad skolgång idag medan de statliga resurserna går till en minoritet som går på skolor med stora resurser men som ändå visar svaga studieresultat.
För att få en annan blick på hur kunskapsnivån låg på specialskolornas elever så tittade jag även på DN's nutidsorientering och jämförde resultat från klasser på specialskolorna med det nationella snittet och även här får elever från specialskolorna överlag dåliga resultat. Förklaras allt detta med elevernas förutsättningar eller är det även något fel inom sättet institutionerna genomför sin verksamhet?