Malvaskolan

För något år sedan fick vi som föräldrar till hörselskadade i Stockholmsregionen en broschyr om Malvaskolan och dess förträfflighet. Jag ifrågasatte då det faktum att man i broschyren skrev att teckenspråk skulle vara ett i princip tvingat val även för alla elever som valde den talade grenen av skolan samt att det stod att viss undervisning med fördel kunde ske av teckenspråkiga lärare även för den talande gruppen. Då min son enbart använder talat språk såg jag därför ingen möjlighet för honom att gå på Malvaskolan då han från första dag skulle bli tvingad att läsa ett ämne i vilket han inte hade några förkunskaper, som inte finns i skolans läroplan och som han utan tvekan skulle få stora problem med vilket kunde bidra till skoltrötthet och dessutom att erhålla viss undervisning i ett främmande språk.
Nåväl tänkte jag, det kanske kommer nya planer där det finns en rent talad gren även på Malva skolan men där naturligtvis undervisning och lokaler är optimalt anpassade till barn med hörselskador, det vore ju bra...men ingenting hände.
Och nu undrar man ju stilla. Är det fortfarande ett projekt på gång? Är det något som vi föräldrar till hörselskadade barn ska vara involverade i eller ska det bli en ren skrivbordsprodukt som är hopkokt mellan SPSM, och ledningen på Manilla och Alvik. Vad händer, när frågar någon oss vad vi vill ha? Jag vill ha en rent talad gren, någon annan kanske vill ha bara tecken, en tredje vill ha blandning, en fjärde vill inte ha någon Malvaskola, alla åsikter är värdefulla men det verkar inte som någon bland de som jobbar på projektet vill fråga eller diskutera med oss föräldrar. Har något hört något?

Sundsgården

Då var vi hemma igen efter en suverän vecka på Sundsgården tillsammans med Barnplantorna. Vill tacka alla för att ni gjort den här veckan så bra<3
Barnen är helt slut efter allt lekande och vi vuxna likaså. Det känns lite vemodigt att det nu är två år till nästa gång det blir läger igen. Tänk vad mycket en sådan här vecka ger oss familjer. Och jag kan inte släppa bilden av när vi fick beskedet att vår son var döv och att han med hjälp av ett Cochleaimplantat skulle kunna lära sig höra men vi fick inte ha några förhoppningar om att han skulle kunna börja tala. Tänk om jag då visste det jag vet idag, det är otroligt fantastiskt att träffa alla dessa duktiga barn som pratar, berättar och sjunger. CI är fantastiskt, våra dövabarn är fantastiska och Barnplantorna med!
Ses om två år på Sundsgården!

Sundsgården

Oj vad den här veckan har gått fort det är redan torsdag och i kväll är det den stora festen. Det märks att det varit full aktivitet både på barnen och föräldrarna. Våra barn plus ett gäng kompisar ligger på rummet och kollar på film. Många föräldrar har tagit en siesta nu efter lunchen. Det regnar ute vilket är lite trist men vi ska inte klaga för vi har haft flera fina och varma dagar här.

Igår var det forskarnas tur att föreläsa. Björn Lyxell från Linköping och Birgitta Sahlén från Lund, riktigt intressant att lyssna på. Vi fick även möjlighet att lyssna till Lone Percy Smith från Danmark och Ona Boe Wie från Norge.

Idag har det på förmiddagen varit en riktig höjdare Sue Archbold från The Ear foundation i Nottingham. Väldigt intressant och värdefullt då min son börjar i första klass till hösten. Gå in här och läs mer om ni är intresserad http://www.earfoundation.org.uk/index.php. Nu efter lunch är det dags att lyssna på Carol Flexer från USA.

Oj, nu mullrar det ute och spöregnar! Ikväll är det den stora festmiddagen med Gubbrock som underhåller!

Sundsgården

Så har klockan blivit sängdags och jag är väldigt tröt... det är anndra dagen vi är på Sundsgården. Efter tipsrundan fick jag med mig två ci-mammor till Barnplantornas styrelsemöte vilket nu har resulterat till att vi alla tre är med i Barnplantorna Östs styrelse. Det ska bli spännande och utmanande att ta denna utmaning.

Det är så kul att vara tillbaka här och träffa alla gamla vänner och det är fantastiskt kul att träffa nya vänner också. Våra barn har så roligt tillsammans och det gäller både våra ci-barn och syskon. Alla har ett stort utbyte av varandra. Ett av det viktigaste denna vecka är alla spontana samtal med familjer där det utbytts massor av bra tips och idéer kring teknik, pedagogik, föräldraskap ja allt för vi har så mycket gemensamt allihopa.

Jag är redan efter bara två dagar fullmatad med information och kunskap från de olika föreläsarna. En höjdare idag var när min son fick testa det nya digitala elevsystemet Comfort Digisystem från Comfort audio. Ett system så jag måste försöka få till honom nu när han ska börja i första klass.

Nej, nu måste jag sova så att jag orkar upp på nya föreläsningar, bus och upptåg i morgon Jag tror att de kommer två clowner på besök också...

Sundsgården

Så är det då dags att återigen packa väskorna för en vecka tillsammans med Barnplantorna på Sundsgårdens Folkhögskola i Helsingborg. Det är alltid lika spännande innan man kommer på plats, vem ska komma? hur ska vi bo? kommer det att vara bra föreläsningar? blir jag uppbjuden på festen på torsdag?... Nu är ju jag av den typen så jag vet redan att massor av våra CI-vänner kommer att vara på plats och jag har redan studerat programmet från pärm till pärm. Jag är säker på att den här veckan kommer att ge både ny vänskap och ny kunskap. Vi ses på söndag!

Skolval del 2

Efter att ha tittat igenom rapporten "Måluppfyllelse för döva och hörselskadade" och sedan tittat på SPSM's årsredovisning så är jag ännu säkrare på att SPSM's verksamhet och budgetfördelning måste förändras för idag får man inte valuta för pengarna och pengarna är inte demokratiskt fördelade.
Om jag läser siffrorna rätt så finns det idag ca 4000 barn i skolålder med varierande hörselnedsättning. Av dessa har ca hälften en lägre grad av hörselnedsättning vilket gör att det återstår ca 2000 barn med medelhög till mycket hög nedsättning/döv.
Av dessa 2000 barn går ca 500 på specialskola, 350-400 i hörselklass och 1100-1200 individplacerade (nu räknar vi alltså endast barn med medelsvår eller svårare hörselnedsättning, de flesta med lägre hörselnedsättning går i "vanlig" skola).
Tittar man på de betyg som uppnåtts för de olika grupperna så är det ju svårt att dra några omedelbara slutsatser p g a skillnaden i hörselnedsättning/övriga handikapp mellan skolformerna men om man gör en del anpassningar för detta som t ex att man tar bort de sämsta 40% hos specialskolorna och antar att dessa har flerhandikapp eller andra inlärningssvårighet och sedan justerar för graden av hörselnedsättning så kommer i alla fall jag fram till att ett barn med medelhög hörselnedsättning har utsikter att få ungefär samma betyg i samtliga skolformer, och det är ju bra, om det inte vore för det faktum att eleverna i specialskolan kostar (om jag läser siffrorna rätt) ca 700,000:-/läsår och elev medan en vanlig elev på en kommunal skola ligger runt 80,000:-.
Än en gång pekar siffrorna mot att specialskolorna misslyckats med sitt uppdrag och ser man på betygen så verkar det som om man misslyckats mer med pojkar än med flickor vilket skulle kunna utmynna i slutsatsen att 80,000:- för en pojke i vanlig skola ger mer än 700,000:- för en pojke med motsvarande hörselnedsättning i en specialskola. Livet är säkert inte så enkelt men för mig är det skrämmande att inte specialskolan lyckas bättre. Än en gång så tror jag att lösningen ligger i att koncentrera specialskolans resurser till de 30-40% av Sveriges hörselskadade som har ytterligare handikapp/inlärningssvårigheter och satsa resten av pengarna på andra skolformer i form av individbaserade bidrag och kanske även till att skapa språkklasser på kommunal/regional nivå där 2-5 elever med hörselnedsättning går i vanliga skolor (kanske lite som Alviksskolan) där man håller full studietakt, konkurrerar med alla andra elever på deras villkor men har extra stöd i form av resurspersonal, teckenspråksundervisning för de som vill ha det, mindre klasser och anpassade lokaler.
Lägger man ihop SPSM's resurser som frigörs av att man minskar specialskolorna till mindre än hälften, med existerande kommunala bidrag och andra intäkter så borde det göra att ALLA barn med minst medelstor hörselnedsättning, och inte som idag en minoritet, skulle få en vettig anpassad skolgång i omedelbar eller relativ närhet till sitt hem.

Måste jag ha ett språk för att kunna tänka?
Om jag föds döv och inte har ett språk, (eller har jag ett språk fast jag inte kan höra?)
kan jag tänka då?
Eller tänker man i bilder?
Om jag frågar en döv så tänker de genom teckenspråket.
Men innan de lärde sig teckenspråket hur var det då?
I och för sig så har ju inte en hörande ett talat språk innan de lär sig det heller?!
Kan inte en hörande bebis tänka innan de får ett språk?
Hmmm...
Om jag pratar med en döv som inte har haft möjlighet att lära sig teckenspråket förens de börjat i skolan vid 7 års ålder, pratar det ofta om sina 7 vita år. De år det inte har något minne från.
Hur fungerar vår hjärna när det gäller tänkandet och språket???

Filosofiska tankar från en undrande mamma en helt vanlig måndag kväll!