Operationen

Eftersom jag suttit och svarat på frågor från föräldrar till barn som står i kö för att bli opererade så tänkte jag ge min syn på hur operationen upplevdes dels för mig som förälder och dels för mitt barn. Så här i efterhand så måste jag säga att operationen och dess eftereffekter var mindre dramatiska än jag trott. Vår son har opererats två gånger (en gång på vänstra och en gång på högra sidan) och båda gångerna så har han återhämtat sig på 24 timmar. Därmed inte sagt att det är helt smärtfritt för varken föräldrar eller barn men man ska veta att såväl oro som smärta ofta försvinner relativt snabbt.
På operationsdagen så tar sjukhuset alltid de minsta barnen först eftersom de måste fasta och inte har någon större förståelse för att man ska vara hungrig under en längre tid. Vi var naturligtvis lite nervösa och personligen så var det ögonblick när min son gled in i bedövningens dvala det absolut mest påfrestande under hela tiden. Det kändes lite som att man förlorade honom.
När man sedan träffar honom 3-4 timmar senare på uppvaket är det en ynklig person som man ser, som har mycket ont och som inte förstår varför. Men han är närvarande och "hemma" igen och det gör att man nästan är glad att få spendera ett par timmar med att trösta och krama. Sköterskorna tar god hand om såväl patient som föräldrar och man får det man behöver för att komma över de här timmarna (morfin för honom, kaffe för föräldrarna). Sedan följde en lång natt med fel dygnsrytm och många kilometers promenad i vagn genom ett tomt sjukhus korridorer men så fort morgonen grydde så var han tillbaka igen, samma leksamhet, samma tokigheter, samma rörelser, det var som att man trodde att det aldrig hänt (om det inte var för det stora bandaget runt huvudet).
Och den andra gången upprepades i princip mönstret med undantaget att det tog lite tid att få igång kissandet, annars var det nedsövning i 4 timmar, ont i 3-4 timmar, sjukhus och dåligt med sömn i ytterligare ett halvt dygn och sedan en vanlig son igen. Andra gången så var han tillbaka på dagis efter 2 dagar men det är väl inget som man ska rekommendera rent medicinskt men för en son som klättrar på väggarna hemma var det paradiset.
Skriv gärna kommentarer om ni har andra upplevelser än mina.